Nu var jag i alla fall inne i Libyen och jag blev totalt chockerad över hur vägen helt plötsligt blev en dubbelfilig motorväg med mittremsa och refug. Trafiken kändes också en nyans säkrare men det är den inte. Den är värre.

Jag kom till mitt Hotel och checkade in, och även om hotellet var dyrt så kan jag säga att standarden onekligen inte var speciellt hög. Jag hade bestämt mig för att min safari endast skulle vara i ett par dagar i Tripoliområdet och bara kolla in några av ställena som hastigast. Jag visste att det fanns en tysk (vad annars) som höll till på en strand i utkanten av stan och dit stack jag. Jag fick låna en förhållandevis ny mistralbräda och seglade ett par timmar men eftersom det inte blåste så mycket så tröttnade jag efter ett tag och började istället socialisera med denna tysk som vi kan kalla Fritz. Det visade sig att den gode Fritz livnärde sig som en diversearbetare och bodde i Libyen eftersom de inte hade något utlämningsavtal med några europeiska länder.

Han hade bott i Libyen i åtta år eftersom han var efterlyst i sitt hemland för grovt narkotikabrott och skulle nu stanna ytterligare några år tills allt var preskriberat. Fritz var en väldigt speciell man, han hade trots totalförbud på alkohol, drösvis med Chivas Regal och annan whiskey hemma vilken smakade väldigt bra, förmodligen för att det var förbjudet.

Fritz erbjöd mig att bo hos honom ett tag så jag checkade ut från hotellet och bodde istället ett par dagar hemma hos Fritz och hans fru som vi kan kalla Emma. Vi gjorde inte många knop och efter ett par dagar fick jag krupp och tackade för mig och åkte vidare. Denna gång i en hyrd bil.

Att hyra bil i Libyen är inte enkelt för en turist men det går i vissa hotell. Betalning gjorde jag i Libysk valuta som jag hade växlat mot dollars och det är här som dollarna i strumpan kommer in i bilden. Det finns två sätt att växla pengar på, i banken eller av en svartabörshaj på stan. Svartabörshajarna är lättast att finna i guldaffärerna och om nån funderar på att göra om en sån här resa så tänk på att inte växla med folk som fångar dig på gatan, de kan lika gärna vara del av den Libyska säkerhetspolisen och eftersom det officiellt är dödsstraff på att växla stora summor ska man se till att man gör sådana här växlingar så undanskymt som möjligt och med 100 dollarsedlar. Detta eftersom stora valörer är lättare att föra in och ut så ger de bättre kurs än 20 och 50 dollarsedlar. Att växla svart gör resan billig, utan svartväxling blir allt tio gånger dyrare och då i princip ogenomförbar. Med svartkursen kostar en Twix ungefär sex kronor, en liter bensin 23 öre, en coca cola 5 kronor osv. Med officiell växling kostar alltså en cola burk 50 spänn, detta gör att man förstår den till synes utbredda halvfattigdomen, trots oljetillgångar i landet som enligt rykten är lika stora som Saudiarabiens. Det skall dock nämnas att regeringen tar sin beskärda del av kakan.

Fortsätt