För att saker och ting skall gå lite lättare är det bäst att ta en libysk taxi in Libyen för att vissa tunisiska chaufförer får nämligen inte ta sig ur Tunisien och du kan få ta ditt pick och pack vid den tunisiska gränsen och gå igenom "DMZ" (demilitariserade zonen) till den Libyska sidan. Roligare saker kan jag tänka mig. Om man väljer en tunisisk taxi, så bör man ta en gammal gul och vit Peugot 505 jättekombi taxi, dessa brukar i regel ha koll på läget och får ta sig ut ur Tunisien. Men en bra sak är att fråga först så att man slipper gå med grejerna vid gränsen.

Väl på väg så kommer nästa lilla överraskning: trafiken. Även för någon som är van vid att folk kör som galningar så kommer Tunisien och framförallt Libyen att bli en ögon-öppnare av Guds nåde. Man måste se till att man har invaggat sig i falsk säkerhet med bälte och sedan bara hålla tummarna. Gossarna här nere är nämligen inte att leka med i trafiken och bilar, åsnor, kameler och faan och hans moster kommer från höger och vänster, uppifrån och ner, och inte minst, favoriten: fel sida av vägen med släckta lysen. Den som vanligtvis somnar lätt i bilar kan sannolikt hålla sig vaken i tron av att man sitter i ett verkligt SEGA Rally.

Väl på väg mot Tripoli för det facila priset av 120 USD så var jag tvungen att göra en liten omorganisering av mitt baggage, ett trick som kan vara värt att prova. I tullen så gäller två saker, ingen alkohol och inga dollars. Men i princip allt kan utgöra problem vid den Libyska tullen, här gäller inte några regler, här gäller bara humöret på gränskontrollanten. Jag hade påpassligt knögglat ner några 100-dollarsedlar i strumporna och den sista flygplanswhiskeyn var i säkert förvar i min magsäck. Dollarna innebär i sig inget problem vid gränsen, de kan man om man vill deklarera i tullen, men att smuggla sprit kan ge fängelse i Libyen. Och eftersom tanken på att spendera en del av mitt liv i Libyskt fängelse verkade föga lockande så hade jag ingen sprit eller för den delen mariuana eller hasch med mig. För att minska kötider och för att minska graden av kontroll på just mina väskor så hade jag lagt ner några paket Marlboro så att dessa skulle exponeras direkt för någon som öppnade väskan. När tullaren öppnar väskan passar man på att ta ett paket, öppna det och erbjuda vakten en cigg (chansen att han inte röker är obefingtlig) därefter ger man ett fullt paket till tullaren. Detta kommer garanterat att hjälpa en igenom tullen lättare. Göm undan kameror och annat som är dig kärt. En tullare av rätt kaliber kan ta precis vad han vill ur din väska och göra det till sin personliga egendom och jag kan lova att han vet att du inte kommer att kunna/vilja (stryk det som passar) göra ett dyft för att få tillbaka egendomen. Man behöver egentligen inte köra med cigaretter, utan vattenflaskor eller godis som man har som handbagage kan också fungera det är bara att spela dum och bjuda friskt. För min del fungerade i alla fall tricket utmärkt men eftersom jag passerade tullen efter mörkrets inbrott så kan jag lova att med ett bord uppställt i öknen med strålkastare som l yste på en så infann sig koncentrationslägerkänslan, dessutom så tycker jag att just den känslan kan lättare framkallas med några kalashnikovs närvarande. Dollarna i högerstrumpan började också kännas en aning svettiga kan jag lova.

Fortsätt