Windsurfing Sverige Spots

El Ferrol är en medelstor stad med ganska mycket småstads känsla över. Vi gjorde oss snabbt hemmastadda genom att besöka den centrala Hiper Merekadon där det även finns möjlighet att uträtta alla sina toalettbehov. Människorna i Galicien är otroligt vänliga och vart vi än vände oss så möttes vi alltid av ett leende. På pizzerian kallade de in bilmekanikern från grannhuset för att de var osäkra om vi verkligen ville ha skinka, musslor och champinjoner på pizzan. Annars var dock språket ett visst problem, nästan ingen talade Engelska och då de hade en egen dialekt kände vi ganska tydligt av våra något begränsade kunskaper i Spanska.

Inledande dagarna i Galicien var som ett paradis. Himlen var blå, solen sken och Atlanten pumpade ständigt in vågor på 2-3 meter. Marcus och jag hade kompletterat våra surfbrädor med varsin bodyboard och så fort vi dragit på oss våtdräkterna var vi alla ute bland böljorna. Efter 20 minuter hade jag tagit mig igenom otaliga niagarafall och var äntligen ute vid line up. Känslan och lyckan var total när jag tog min första våg. Det var ingen speciellt stor våg och jag fick ingen vidare lång ride men känslan av att under några futtiga sekunder ha bemästrat denna urkraft var enorm. Då surfing, för en Svensk nybörjare, till 99% består av att frenetiskt veva på armarna svor jag strax över att jag inte tränat ordentligt under vintern. Efter någon timme låg vi alla med huvudet vilande på brädan och orkade endast samtala i form av grymtningar till varandra. När sedan 'Chandler', en 50-årig local, med lätta armar plockade våg efter våg och red dem så vaxet smälte förvandlades våra armar till bly. Utmattade spolades vi en efter en upp på stranden och gick nöjda och lyckliga till våra rullande hotell.

Vågorna fortsatte rulla in dag efter dag och det enda som fattades var lite vind. Med kilometerlånga stränder i princip för oss själva så det var omöjligt att klaga. Detta är paradiset!